Nu är han alltså fem år gammal vår modiga lilla prins. Eftersom denna blogg ej var skapad då får jag skriva i efterhand.
Han har blivit så stor och klok och det är svårt att avgöra hur mycket som beror på det faktum att han varit sjuk. Det fanns en tid då vi faktiskt inte visste om vi skulle uppleva Simons femårsdag men nu har den alltså kommit och gått. Det kändes extra viktigt att fira så vi har haft stort släktkalas och barnkalas för hela dagisgruppen. Båda tillställningarna var väldigt lyckade och Simon tyckte att det var toppen. Han förstår naturligtvis inte alls varför vi tycker att just denna födelsedag känns så stor och känsloladdad. Tur är väl kanske det.
Barnkalaset tillbringades till störst del på vår studsmatta på baksida vilket uppskattades VÄLDIGT mycket av de andra barnen. Det var en bra aktivitet för barnen men låt mig bara få tillägga, att få elva femåringar att samsas och stå i kö till en studsmatta var väl inte det lättaste jag gjort i mitt liv...
Whatever, alla verkade nöjda och glada.
Kalasdagen avslutades i helt andra nyanser då vi åkte för att besöka Tim och hans familj. Tim har hjärntumör och har fått sitt andra återfall. Det ser inte ljust ut men han är en riktig hjälte som kämpar sig igenom detta på ett alldeles häpnadsväckande sätt. Det är väldigt skönt att umgås med människor som känner till livet på sjukhuset. Andra tror att vi bara pratar cancer och sjukhus men det är precis tvärtom. Vi behöver inte det eftersom vi redan upplevt och gått igenom samma sak till en viss del. Vi tycker mycket om den här familjen och det var med blandade känslor vi åkte hem den kvällen. Oron över Tims framtid är stor och ni som har barn kan nog förstå vilken bedrövlig tragedi som drabbat denna familj. Vi kan inte förändra utgången av det men vi hoppas kunna få dem att tänka på något annat ett par timmar. precis som vänner gjorde för oss i början när det var som tyngst. Tims hemsida finns i min länklista.
Kramis!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar