Livets berg- och dalbana

Knappt hade vi hunnit packa in förrän det var dags för nästa "resa", in på Q84 för Simons högdosbehandling. Micke tar de två första dagarna och sedan byter jag av honom efter jobbet i morgon onsdag.
Simon var hur glad som helst när han åkte in med pappa igår och enligt rapport har allt gått som på ett snöre, även sövningen gick bra. Micke kräks iof bara han hör signaturmelodin till star wars men men...
Tänk om Simon inte blir klar till på torsdag? Vad gör vi då? Micke och jag åker till Dublin för att hälsa på vår kompis Cillian så håll alla tummar för att vi kommer iväg!

Jag lider varje gång han ska läggas in och få alla dessa mediciner insprutade i sin lilla kropp, även om det går betydligt bättre nu än tidigare. Det är så onaturligt att skicka iväg sitt barn att utsättas för alla nålar etc men vi vet ju att vi måste för att han ska bli frisk igen. Så vad gör man? Man kan ju inte hoppa av tåget så vi gör det som krävs, ett litet steg i taget.

Såg att min insändare kommit med i vi föräldrar www.viforaldrar.se idag. Känns lite märkligt att se sin egen text publicerad men samtidigt lite kul måste jag erkänna.

Pratade med Cina idag och vi är rörande överens om att detta med Almers hus kan vi göra fler gånger! Vilken underbar vecka. Vi fick även tillfälle att träffa dem som grundat det innan vi åkte så vi rörda kunde tacka dem.

Detta med att fösöka leva på normalt när Simon ligger inlagd kommer jag nog att ge upp. Kan liksom inte koncentrera mig på så mycket annat även om jag inte är direkt orolig. Det är mitt fokus som är enriktat och jag kan inte dela mig själv på två. Mina stackars patienter förtjänar att jag kan fokusera på dem så det är nog bäst att hålla sig borta.
Arbete får helt enkelt inte plats när min son ligger inlagd o så är det bara. nej, nästa högdos kommer jag att vara hemma oavsett!

Vad de gäller övriga barn mår de bra. Sannas mamma har tydligen köpt ett hus och Sanna verkar lite splittrad eftersom hon kommer att bo längre ifrån oss då. Dessutom kunde mamma inte hålla sig utan ringde x antal gånger gällande detta sista dagen på vår semester. Suck...
Vi får se hur, men på något sätt kommer vi all lösa det också, precis som vi löser allt annat.
Elias har blivit en riktig liten papegoja under semestern och vi får nästan skavsår i öronen. Tar det aldrig slut?, tänker man...