Aloha

Hua vad länge sen det var som bloggen uppdaterades! Riktar en ursäkt mot er som följt bloggen...
Idag är det exakt två veckor kvar av Simons behandling. Två veckor av sammanlagt 130 sen vi startade i september 2007. Både kropp och själ reagerar genom ett visst stresspåslag. Jag VET att detta bör vara en lycklig tid men det är inte så enkelt. Känns mer som att slänga sig ut för en klippa utan skyddsnät. Nu tas de mediciner, som hindrat ev. återfall, bort.
Låter kanske konstigt men sjukdomen blir en form av identitet för hela familjen. En identitet som man inte vill ha men som ändå finns där. Nu ska vi bli "en helt vanlig" familj även om ärren och oron sitter kvar, nu och även en lång tid framöver. Det är under de närmaste åren vi vet om behandlingen gjort sitt eller inte. Läkarna talar om 15 % risk för återfall.
Känner mig så TRÖTT efter denna långa vinter. Nu vill vi ha ett cancerfritt benmärgsprov 15/3 för att sedan möta våren i all sin prakt. Utan mediciner och utan sjukhus. Känns märkligt...

Ska lägga ner krut för att starta lite på ny kula nu. Samla kraft och energi inför "det nya livet".

KRAM//Åsa