Cancer mamman: juli 2009

söndag 26 juli 2009

Elias fyller tre år idag







Idag blir vår lilla kille tre år. Vi har firat honom med paketöppning på sängen och under dagen nalkas det kalas. Simon verkar mer harmonisk nu vilket gör att hemmiljön blir bättre efter några kaotiska dagar.



fredag 24 juli 2009

Tacksamhet

Jag vill börja med att tacka alla som följer min blogg och som kommenterar, ni är guld värda för oss!!!
Nu är Simon utskriven efter åtta dagars isolering på infektion med hjärnhinneinflammation. Dessa dagar har bestått av en obeskrivlig ångest i väntan på benmärgsprov etc. Nu är Simon hemma igen, förvisso väldigt psykiskt labil efter den senaste sjukhusvistelsen, men han är här!

Vi har ej haft en semester utan sjukhusvistelse sen 2006 så håll en tumme för oss då vi nu beger oss söder ut!

Tack till: Madde, Nina och Cina (med familjer). Jag älskar er!
Tack Charlotte W för ditt stöd, du är fantastisk. Tack Jimmy, Ann och er övriga som orkar hänga kvar i denna berg o dalbana! Vad vore vi utan er?

Kram

lördag 18 juli 2009

Tid att andas

Nu är jag hemma på liten permission från sjukhuset och min mamma är med Simon. Vi hämtade Elias igår och vilket kramkalas det blev. Lilla hjärtat...
Simon är isolerad på infektion med hjärnhinneinflammation vilket förklarar synnedsättning, yrsel, illamående och huvudvärk. Nu har han hög feber och i princip inget immunförsvar och är därför väldigt skör. Infektionen trycker ner värdena så han får antibiotika för att förebygga blodförgiftning. Jag är totalt utpumpad såsom Micke.
Tack mamma och pappa för att ni ställer upp för oss!
Kram//Åsa

måndag 13 juli 2009

Simon är livets största gåva. Cancern är en förbannelse

Min högsta önskan är att jag skulle kunna skriva något positivt men det finns inget. Läkarna vill göra ett nytt benmärgsprov samt LP och smärtan är olidlig.

Lilla hjärtat, kämpa nu med allt du har!! Mamma vill inte gå genom livet utan dig, du är allt för mig!!
Mitt dåliga samvete dessa dagar är tre år gammal och heter Elias. Mamma älskar dig min fina pojke men orken räcker inte till! Oron är för stor och idag bad jag din morfar desperat om hjälp. Vi behöver avlastning och det är NU. Lilla Elias slänger saker omkring sig och skriker i desperation för att ingen ser honom och jag försöker med alla medel jag kan men det räcker inte tyvärr.

Till mina barn som visat mig vad kärlek är: Ni är mammas största glädje och kärlek i livet: För alltid din, för alltid min, för alltid vår. Mina barn, min största glädje men även min största sorg i och med Simons sjukdom.
Simon är en gåva, cancern är en förbannelse.

söndag 12 juli 2009

Nej, nej, nej!!

Nu är det oroligt och både jag o Micke går genom vardagen som två zombies. Om värdena ej har vänt i morgon blir det nytt benmärgsprov. Fan, jag orkar inte mer nu!!!
Håll tummarna nu!
Kram

måndag 6 juli 2009

Oroligt

Just nu känns det lite oroligt och jag har svårt att fokusera. Simon har ont i huvudet och började morgonen med att kräkas. Vad är det som händer i hans lilla kropp? Lilla hjärtat vad du kämpar tappert under den långa resan mot överlevnad.
Som cancerförälder är inte en förkylning "bara" en förkylning och huvudvärk med illamående kan lätt växa till en hjärntumör. Det är mycket att fightas mot!!
han har varit och tagit prover idag som vi får svar på senare så vi får väl se.
Nä nu ska jag jobba vidare men jag har så jäkla svårt att fokusera!
Kram//Lite trött Åsa