Lugn

Vad otroligt skönt det är att bara gå upp och sköta sig själv på morgonen. Alla sov när jag gick, nja nästan alla. Jag hörde Elias genom hans dörr men Micke vaknar väl så småningom. Till och med Ozzy gick surt tillbaka och la sig när han insett att han inte fick gå ut. På onsdag får han förhoppningsvis en kompis. Storm är en Ocicat hona som är född 2002 och hennes matte och husse kommer med henne på onsdagkväll. Bilder på Storm finns på www.augst.se/storm
Håll en tumme att katterna går bra ihop!
Vi har funderat på en kompis till Ozzy länge men väntat på rätt katt då vi insett att det krävs en till Ocicat för att förstå detta lite udda djur...

Simon mår väldigt bra just nu och det känns underbart. Han har färg på kinderna och ser helt frisk ut. Han leker med Loke mycket och det känns så bra att han har kompisar som han fungerar med! Det gör hans mamma väldigt glad. Det stör ju inte heller att Lokes mamma och jag har hittat varann. Madde, du e toppen!

Träffade Hanna och Teresa på bussen idag och fick mig ett gott skratt på vägen!

Ska väl ta och återgå till jobbet nu. Ha det toppen!

Kram!

Uppdatering

Det var en hel evighet sen jag var inne och skrev något på bloggen. Det har känts tungt och jag har inte riktigt haft någon inspiration att skriva. Hela familjen håller nu på att återhämta sig från Simons infektion, han insjuknade för två veckor sen. Micke åkte till Sweden Rock på torsdag morgon och när Simon vaknar samma dag har han feber och kräks. Symptomen som sen följde var de samma som när han fick sin diagnos vilket väckte liv i skräcken och rädslan. Inte helt rationellt men våra psyken bär på så mycket känslor i samband med vissa symptom. Fredag kväll åkte jag in med Simon till sjukhuset och blev kvar där över natten. Han fick blod och på morgonen kunde vi åka hem. Vi var sen på sjukhuset tre dagar i sträck för att kolla hans crp (infektionsvärde) så att det sjönk. Simon mår bra nu men jag och Micke känner oss fortfarande som urvridna disktrasor emellanåt. Ska vi ha det så här? Ska vi vara rädda JÄMT? Well, det ordnar sig på något sätt, det måste göra det.

Livet har blivit så annorlunda det sista året. Vi har fått nya vänner men kommit ifrån vissa av våra gamla kompisar. Det är inte det att vi inte bryr oss längre för det gör vi men vi har förändrats så enormt mycket. Vi hittar tillbaka så småningom, det är jag säker på!

Vi håller på att planera vår semester och ev åker vi med Mickes kusin Cilla till Möllegården http://www.barncancerfonden.se/content2/tidningen/index.php?pid=1216&redirectad=1 under v.28. Vi hade planerat att åka till Halland då men vi tar några dagar där på tillbakavägen.

Ja, vad händer annars? Simon äter kortison och är arg som ett bi just nu, Elias har kommit in i en väldigt viljestark period (milt uttryckt) och Sanna funderar på vilken skola hon skall börja i. Det står mellan Vendelsömalm i haninge och Dalskolan i Krusboda/Tyresö. Hon har redan valt Dalskolan men hennes mamma tycker att hon skall fundera vidare. Jaha, så var det med respekt och att lyssna på sina barns vilja...

Janne och AK, ha det så bra i Turkiet. Vi kommer att sakna er!!
Tack Jennifer för att du kom förbi och fögyllde vår eftermiddag en stund.
Madde, du är toppen. Varfför har vi inte gjort detta tidigare?

Skriv gärna en rad! Kramar i mängder//Åsa