Vardag, ljuva vardag

I måndags började jag jobba igen och allt vad det innebär. Simon har börjat på fritids och i morgon går han sin allra första skoldag! Känns stort och mäktigt med tanke på hans historia. Elias har börjat på dagis och det är lite svajigt nu i början.
Allt som allt tycker jag ändå att det gått bra att ställa om från semester till vardag igen. Det är något magiskt att få vardagen att fungera med Simons sjukdom i åtanke.
Jag är så oerhört tacksam och ödmjuk över det faktum att han fortfarande lever och andas samma luft som jag! Denna insikt slog mig nu såsom den alltid gör efter en tyngre period.

Simons senaste episod var den värsta hittills och jag gick med ångestkänslor och hög puls i ca 2 veckor efter utskrivningen. Det tar hårt men efter ett tag går livet vidare och på något sätt fungerar det. För några veckor sedan var vi livrädda för att cancern hade kommit tillbaka och i morgon skall han börja i skolan! Snacka om tvära kast i livet

Micke och jag kämpar på för att inte tappa bort varandra vilket är oerhört lätt med yttre påfrestningar som våra.
Det är ju han och jag och vi står fortfarande här. Dock tar jag honom inte förgivet längre, aldrig mer. Det krävs mycket jobb från oss båda att ro runt det här skeppet med cancern som en tung passagerare.
KRAM!!

Semester!

I tisdags bar det av till Skåne till vår vän Nina med familj. Vi hade det supermys och Sanna valde att stanna där medans övriga familjen drog vidare till Halland för en snabbvisit i Skummeslövsstrand (där min mormor bor).
På lördagen fortsatte vi vår färd mot Möllegården längst ner i sydligaste Sverige, och hittills har det varit en underbar vistelse. Under kvällen kommer våra goda vänner Cina och Magnus med familj. Det ska bli så himla trevligt och håll nu en tumme för att alla håller sig friska och krya. Vi behöver detta!!!
Puss och kram