På väg tillbaka

Märker att det blir längre och längre mellan inläggen och kanske är det därför livet är helt ok just nu! Jag har precis kommit ur en mycket mörk period i livet och äntligen känns allt lättare igen. Har haft en del svåra saker i livet o brottats med och allt kan jag inte skriva om här.

Simon tog sin sista kortisontablett för denna kur igår kväll, jippi!! Låter kanske konstigt men jag saknar min son under dessa dagar. Vredesutbrott blandas med ohejdad gråt under fem dagar och ibland känns det som om det aldrig tar slut. Nu är det bara en dos kortison kvar under förutsättning att Simon inte får återfall i framtiden. Men, men ovissheten är vår och den kämpar vi med varje dag.

Det jobbigaste just nu är alla bråk mellan Simon och Elias. Vad sjutton är det som händer?! De kan knappt se varandra förrän de är igång. De är tre respektive sex år och båda är inne i intensiva utvecklingsperioder nu. Är det någon som har något bra tips så maila gärna: asa.wallenholm@bredband.net

Stor kram till er alla som följer den här bloggen
//Å

Trött....

Allt rullar på, lite kaos inför semester och annat bara. Simon har haft ont i huvudet och verkar trött. Hans medicindos har höjts så jag tror att en sämre period är nära förestående dessvärre. Usch, usch men nu ska jag försöka att inte ta ut nåt i förskott.

Igår var jag ute med jobbet och firade av en kollega, Irené på Blå porten. Det blev mycket trevligt med några glas vin så jag känner mig lite hängig idag. Till råga på allt försov jag mig idag och det är jag INTE van vid. Har typ aldrig hänt...*tar mig i kragen*
KRAM

Cancerspöket

Vet inte riktigt vad jag ska skriva utan att låta gnällig och bitter men jag är så trött på allt just nu. Insikten om Simons sjukdom har legat i dvala under en längre period vilket jag är tacksam för, men så plötsligt slår den till med all sin obärmhärtiga kraft. Panik och ångest kopplar sitt grepp om mig och jag har svårt att stå emot. Försöker så hårt att vara glad och tacksam för livet och för att Simon fortfarande finns med oss men ibland orkar psyket helt enkelt inte. Det svämmar över och just nu känns det som om kroppen sviker mig efter 1 1/2 års kamp mot cancerhelvetet. Magkatarrerna avlöser varandra och under nätterna pressar jag käkarna så hårt att det gör ont att öppna munnen på morgonen.
Dock vet jag att efter regn kommer sol och att detta bara är en tung period. Jag VET att det går över och att det snart känns bättre igen.

Vi har varit med om saker det senaste året som självklart sätter sina avtryck. Vi har lärt känna ett underbart barn som gick förlorat. Jag vet att det finns de som har det betydligt tyngre än jag men som alla vet står man sig själv närmst och man KAN inte trycka bort sina egna svarta mål hur länge som helst. Så fungerar människan.

Cancerspöket kallade en klok person den ensamhet och utanförskap man får uppleva när det finns cancer i familjen. Spöket skrämmer bort människor i omgivningen, det splittrar vänskaper och det lämnar kvar tomheten. I början av sjukdomsperioden motas spöket bort av engagerade medmänniskor men till slut lyckas det hålla vänner och bekanta borta. De orkar inte stå emot, de skräms. Detta kanske låter hårt och otacksamt men det är sanningen. Kanske är det inte likt mig att vara så frank? Ja, inte vet jag.
Dock finns det människor som inte låter sig skrämmas av cancerspöket och jag är tacksam bortom ord att ni finns kvar!

Ta hand om varandra! KRAM

Allt flyter på

Hej alla! Hoppas att ni, precis som jag, har njutit av det underbara väder som varit. Kännde att det var dags att skriva några rader om hur vi har det och faktum är att det är bara bra! Livet flyter på just nu om man räknar bort Simons sexårskris och Elias treårstrots... Mina underbara ungar vad mamma älskar er. Sanna-gumman mår bra även hon och har blivit så stor det senaste året. Utvecklingen är enorm och det är inte man hänger med. Det är såna stunder jag kan känna mig gammal..usch!
Simon har varit stabil nu under en längre tid så familjen har fått hämta kraft. Micke åker iväg till Sweden Rock i veckan vilket han ser mycket fram emot. Han drar ner med några kompisar på lite välförtjänst semester/gyttjebrottning/camping etc.
Ha det så bra
KRAMAR