Tyvärr var gårdagens provsvar ingenting att hurra för. Hb: 103, Tromb: 81, tot.vita: 1,9 o neutrofila 0,8. Jag förstår inte varför han inte stiger. Oron hopar sig i magen och det är TUNGT! All kraft går åt att stänga ute de mörka tankarna men vissa stunder är det svårt. Jag har helt enkelt inte styrkan att tänka positivt men ibland kan jag släppa kontrollen lite och då känns det lättare. Med största sannolikhet är det ingen fara på taket den här gången men det är jobbigt att veta att vi har många liknande situationer frmaför oss. Månader blir till år och vi kommer aldrig att kunna vara lugna i själen. Det sliter...
BAMSEKRAM//Åsa
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej darling.
Skönt att det såg bra ut. Saknar er.Middag snart va?
Magnus
Jag vet så väl hur du känner och jag kan känna din smärta i kroppen. Lyckan vore att få leva det där "vanliga" livet och bekymra sig för lite snuva och halsont. DET är verkligen livet! Ta hand om er,hoppas att de små rackarna vänder snart...Kram Maria mamma till victoria
Skicka en kommentar