Himmel och helvete

Hej

Är precis hemkomna från vår semesteresa på Möllegården längst ner i vårt avlånga land. Huset är fantastiskt och de första dagarna var helt underbara! På onsdagen åkte vi till Danmark och Bon-Bon land. Alla hade jättekul och Simon åkte sitt livs första berg o dalbana och han var så stolt. Hans mamma blev för övrigt rörd till tårar, tänk att han mår så bra att han kan ha så här kul!
På torsdagen vände dock glädjen till oro då Simon vaknade med fruktansvärda magkramper på natten. In på akuten på Lunds lasarett där det konstaterades en massiv förstoppning och ett förstorat njurbäcken. 11 timmar satt vi på akuten innan vi förflyttades till barnonkologen vilket för övrigt var en bra avdelning.
Jag blev kvar med Simon i två nätter och tack vare Mickes kusin Cilla och vår vän Ulrik som ställde upp blev situationen betydligt lättare för oss. Tack ni två!!

Vistelsen blev påfrestande både fysiskt och psykiskt för Simon då han fick TIO lavemang. Han skrek och grät och jag tyckte att det kändes som riktiga övergrepp även om jag förstår att det är för hans bästa. Det kan låta som en banal sak men det kan jag lova att det inte är.
Hur ska man bearbeta sånt här, både barn och föräldrar? Nån som har nåt tips?

Kram så länge!!